Ännu en vecka har gått...

Veckorna går fort framåt nu och jag har inte riktigt haft tid eller lust att uppdatera bloggen. Datorn var inte ens igång under helgen vilket kanske ska ses som en form av sundhetstecken? I veckan har vi i alla fall hunnit med att åka pulka i slottsskogen innan snön töade bort. För Alice var det med skräckblandat förtjusning som hon åkte ner för backarna. Hon blev lite rädd precis när pulka satte fart och någon gång välte hon när jag sprang runt med henne. Annars verkar hon tycka att det var roligt att bli dragen i pulkan.

I måndags skulle Alice även ha simmat sin andra gång på babysimkursen. Dock var vi båda helt tomma på energi och Alice kom aldrig i ro att få sova innan kursen så vi hoppade helt sonika över kursen. Allt har ett pris och jag prioriterade därför bort kursen. Idag ska vi dit i alla fall. Jag hoppas att Alice tycker att det är roligare denna gången än senast då hon var rätt gnällig och reserverad.

I fredags förmiddag gick jag och Alice ut på en promenad i det fina vädret. Jag kände mig som en vårblomma som sträcker sig efter solskenet. Det var helt fantastiskt skönt i solen där vinden inte kom åt. Vi gick förbi naturhistoriska museet och Alice var som vanligt mest fascinerad över alla barn som var där. Vi måste försöka ta oss till öppna förskolan inom kort.

I fredags kväll kom Ola förbi på en Settlers-kväll och vi hämtade hem mat från Mañana. Mycket gott, vilket även leder in mig på mitt nya projekt. Jag ska försöka komma i form (igen) och har börjat att träna så smått (igen) och äta bättre (igen). Jag insåg för någon vecka sedan att jag kommer nog aldrig ha ett sådant bra tillfälle att komma i form igen. Jag bestämmer ju själv vad jag ska äta på dagarna och även om jag inte kan komma iväg till gymmet varje dag så är det lika effektivt med en rask promenad i backarna inne i Slottsskogen. I veckan gick jag med pulsklocka i 50 min i snömodd och hällregn. När jag i lördags sprang 7 km på löpbandet på gymmet insåg jag att jag kom upp i samma puls och förbrukade lika mycket kalorier som när jag var ute och gick i Slottsskogen - på samma tid. Då kändes det nästan lite snopet att stå på löpbandet.

I lördags var vi hos Pontus och Linda i deras nya radhus i Önnered. Det var jättekul att träffa dem igen och se hur de hade det. Efteråt blev vi lite småsugna igen på hus och började att kolla runt lite på Hemnet. Deras bottenvåning kändes fullt tillräckligt för oss, dvs. som en normalstor trea. Övervåningen hade de knappt inrett ännu. För oss som har konstant platsbrist och välfyllda vindsförråd trots idoget slängande av prylar, kändes det som en ren och skär lyx att ha så mycket plats över.

När vi började kolla runt på lite radhus på Hemnet kretsade sökningarna runt Billdal vilket för oss till nästa nyhet, nämligen att vi har fått en båtplats vid Amundö marina som ligger strax ovanför Billdal eller söder om Askim/Hovås. Amundön är ett populärt tillhåll för sommarbadare och har fina promenadstråk och havsöringsvatten på våren. Dock kom erbjudandet av båtplats upp lite väl tidigt. Vi har egentligen tänkt oss först om några år Alice är större. Därför kommer vi förmodligen att hyra ut platsen i andra hand under en tid. Det känns ändå bra att ha en båtplats eftersom att det normalt är platsen som är det största hindret för att kunna ha en båt i Göteborg. Båtar finns det ju alltid gott om. Som jämförelse kan nämnas att det kommunala hamnbolaget Grefab har en uppskattad kötid på minst 9 år på båtplatser (i vår storlek på plats - lägre spannet) längs kusten från Saltholmen och ner till Askim. Det kändes därför lite som en lottovinst när vi fick erbjudandet.

Igår var vi och tittade på en gård utanför Alingsås ihop med Alices morfar. Han går i gård-köpar-tankar sedan en tid tillbaka och en huvudsaklig anledning är att han vill komma närmare till Göteborg (och därmed även sitt barnbarn). Det verkade inte som att gården var helt optimal för honom men det var ändå kul att följa med ut och titta. 

I veckan var vi dessutom på BVC och mätte och vägde Alice. 11,540 gram och 72 cm. Hon låg fortfarande två standardavvikelser över normalkurvan. En riktig gobit med andra ord.

Dagens fruktstund bestod av en halv banan, en kiwi och en halv sharon. Det toppades sedan med ett helt äpple på begäran av det lilla matvraket (dock upptäcktes att sharonen låg i stolen oäten). Kommentaren inom parantes riktad till Alices mamma som tycker att jag göder henne för mycket.

Första kvällen på tu man hand utan Alice...

En kort uppdatering om vad som hänt sedan mitt förra blogginlägg i onsdags. Under torsdagen fortsatte jag med mina bilutflykter såsom jag gjort även tidigare under veckan. Åkte runt i lite områden västra Göteborg och som jag inte sett på nära håll innan. När jag var liten brukade jag och min morfar åka runt i bilen och "kolla läget", dvs. ta en glass på något litet ställe, parkera vid kajen och kolla på hamnlivet och lite sådant. Allmänt slö-åkande med andra ord. Jag minns att jag tyckte det var väldigt mysigt att planlöst åka omkring med morfar. Lite halvt spontant hamnade vi på IKEA i Kållered där vi köpte lite prylar som legat på vår inköpslista under ett tag.

I fredags träffade vi Laiza och Noa på förmiddagen och tog oss till Sjöfartsmuseet. Vi var på akvariet och sedan åkte vi upp och kollade igenom utbudet på övriga våningar. Våning 3, vilket är högst upp i huset, hade verkligen en barnanpassad avdelning med stora bord, många barnstolar, mikrovågsugn och barn-lekhörna. Som förälder har man lärt sig att uppskatta "full service" evenemang som underlättar planeringen.

Alice och Noa i akvariet...

Efter Sjöfartsmuseet tog vi lunch längs Linnégatan och styrde därefter kosan hemåt. Alice gillade brödet på restaurangen. Hon môlade i sig ordentligt med bitar.

Laiza bad kyparen att värma upp en barnmatsburk och fick innehållet serverat så här!

På lördagen åkte vi ner på stan och hämtade ut två årsbiljetter till Blåvitt-klacken och tänkte även hämta ut Carolinas och Alices pass som kommit. Dock var kön milslång, förmodligen inför stundande sportlov, så vi skippade passen tills vidare. På vägen hem hämtade vi upp Alices mormor som var på besök i stan. Hon passade sedan Alice på kvällen så att jag och Carolina kunde få en stund på egen hand. Det var första gången som vi har varit själva utan Alice och det kändes lite konstigt. Vi gick till Bitter på Linnégatan och drack varsin Strawberry daquiri (mycket god) och en öl/kaffe (gissa vem som tog vad?). Det kändes lite udda och kanske lite krystat att vi när väl satt där själva - så borde man suga ut varenda sekund och bara prata om livet och se varenda djupt in i ögonen etc. Det slutade ändå med att vi satt där och gäspade, pratade mest om Alice och raljerade över alla singlar som är ute och jagar på köttmarknaden. Vi gick hem efter två timmar - fullt nöjda med kvällen. Alice hade sovit under hela tiden som vi var borta.

Igår söndag gick jag och tränade på förmiddagen vilket var första gången på mycket länge. Det kändes bra och skönt att aktivera kroppen på riktigt och komma upp i puls vilket var ett utropstecken(!). Annars brukar jag normalt sett ha svårt för att komma igång med träningen efter ett uppehåll men nu kändes det faktiskt riktigt bra. Jag blev lite peppad att försöka komma igång på allvar igen. Nu är det ju fortfarande tillräckligt med tid kvar till sommaren för att kunna göra någon skillnad. Jag är så trött på att varje sommar tänka: "- Nähä, inte denna sommar heller. Men nästa sommar - då jävlar!". Det är som en självuppfyllande loop att denna tanke alltid kommer upp varje sommar (ett säkert sommartecken?).

På eftermiddagen bokade vi en resa till Paris i slutet av september. Vi åker ihop med Alices mormor och hennes särbo och stannar i fyra nätter. Vi upptäckte att priserna var betydligt lägre nu än vad vi hade förväntat oss och såg till att boka i god tid. Ändå hade priserna gått upp något sedan för några veckor sedan när vi först kollade. Känns lite lyxigt att åka direktflyg till Paris på två timmar och att flyga mitt på dagen både dit och hem. 

Idag på morgonen gick Alice från bokhyllan till soffan vilket utgjorde åtminstone fyra steg i en följd. Hon hade till och med lite böcker på golvet som hon fick fösa undan med foten. Jag är imponerad över hur ihärdig hon är. Hon leker knappt med sina leksaker längre utan ska bara träna på att gå. När jag skrämmer upp henne med att jag ska ta henne så trippar hon iväg längs bordet och halvt om halvt försöker springa undan.