Första kvällen på tu man hand utan Alice...

En kort uppdatering om vad som hänt sedan mitt förra blogginlägg i onsdags. Under torsdagen fortsatte jag med mina bilutflykter såsom jag gjort även tidigare under veckan. Åkte runt i lite områden västra Göteborg och som jag inte sett på nära håll innan. När jag var liten brukade jag och min morfar åka runt i bilen och "kolla läget", dvs. ta en glass på något litet ställe, parkera vid kajen och kolla på hamnlivet och lite sådant. Allmänt slö-åkande med andra ord. Jag minns att jag tyckte det var väldigt mysigt att planlöst åka omkring med morfar. Lite halvt spontant hamnade vi på IKEA i Kållered där vi köpte lite prylar som legat på vår inköpslista under ett tag.

I fredags träffade vi Laiza och Noa på förmiddagen och tog oss till Sjöfartsmuseet. Vi var på akvariet och sedan åkte vi upp och kollade igenom utbudet på övriga våningar. Våning 3, vilket är högst upp i huset, hade verkligen en barnanpassad avdelning med stora bord, många barnstolar, mikrovågsugn och barn-lekhörna. Som förälder har man lärt sig att uppskatta "full service" evenemang som underlättar planeringen.

Alice och Noa i akvariet...

Efter Sjöfartsmuseet tog vi lunch längs Linnégatan och styrde därefter kosan hemåt. Alice gillade brödet på restaurangen. Hon môlade i sig ordentligt med bitar.

Laiza bad kyparen att värma upp en barnmatsburk och fick innehållet serverat så här!

På lördagen åkte vi ner på stan och hämtade ut två årsbiljetter till Blåvitt-klacken och tänkte även hämta ut Carolinas och Alices pass som kommit. Dock var kön milslång, förmodligen inför stundande sportlov, så vi skippade passen tills vidare. På vägen hem hämtade vi upp Alices mormor som var på besök i stan. Hon passade sedan Alice på kvällen så att jag och Carolina kunde få en stund på egen hand. Det var första gången som vi har varit själva utan Alice och det kändes lite konstigt. Vi gick till Bitter på Linnégatan och drack varsin Strawberry daquiri (mycket god) och en öl/kaffe (gissa vem som tog vad?). Det kändes lite udda och kanske lite krystat att vi när väl satt där själva - så borde man suga ut varenda sekund och bara prata om livet och se varenda djupt in i ögonen etc. Det slutade ändå med att vi satt där och gäspade, pratade mest om Alice och raljerade över alla singlar som är ute och jagar på köttmarknaden. Vi gick hem efter två timmar - fullt nöjda med kvällen. Alice hade sovit under hela tiden som vi var borta.

Igår söndag gick jag och tränade på förmiddagen vilket var första gången på mycket länge. Det kändes bra och skönt att aktivera kroppen på riktigt och komma upp i puls vilket var ett utropstecken(!). Annars brukar jag normalt sett ha svårt för att komma igång med träningen efter ett uppehåll men nu kändes det faktiskt riktigt bra. Jag blev lite peppad att försöka komma igång på allvar igen. Nu är det ju fortfarande tillräckligt med tid kvar till sommaren för att kunna göra någon skillnad. Jag är så trött på att varje sommar tänka: "- Nähä, inte denna sommar heller. Men nästa sommar - då jävlar!". Det är som en självuppfyllande loop att denna tanke alltid kommer upp varje sommar (ett säkert sommartecken?).

På eftermiddagen bokade vi en resa till Paris i slutet av september. Vi åker ihop med Alices mormor och hennes särbo och stannar i fyra nätter. Vi upptäckte att priserna var betydligt lägre nu än vad vi hade förväntat oss och såg till att boka i god tid. Ändå hade priserna gått upp något sedan för några veckor sedan när vi först kollade. Känns lite lyxigt att åka direktflyg till Paris på två timmar och att flyga mitt på dagen både dit och hem. 

Idag på morgonen gick Alice från bokhyllan till soffan vilket utgjorde åtminstone fyra steg i en följd. Hon hade till och med lite böcker på golvet som hon fick fösa undan med foten. Jag är imponerad över hur ihärdig hon är. Hon leker knappt med sina leksaker längre utan ska bara träna på att gå. När jag skrämmer upp henne med att jag ska ta henne så trippar hon iväg längs bordet och halvt om halvt försöker springa undan.

I väntan på mamma...

Jag trodde att jag skulle kunna skjuta på mitt blogginlägg tills ikväll men familjen Nilsson/Vikström började pressa på om att jag minsann skulle lämna en helgredogörelse. Jag börjar lite grann ångra att jag skrev som jag gjorde i mitt första blogginlägg att jag har som ambition att uppdatera bloggen på söndagar. Snart sitter väl bloggens läsarkrets hela söndagen och trycker F5 (uppdatera) i väntan på ett nytt inlägg. =)

Hur som helst, i fredags tog vi det lugnt på förmiddagen eftersom att jag inte sov så värst bra när Alice låg bredvid mig i sängen under natten. Jag är ganska lättväckt och hon ligger inte direkt still i sängen. Inte alls. Hon bökar runt som en liten gris och använder verkligen hela sin tilldelade bäddyta i olika ställningar. 

Vid lunch gick vi dock till Sjöfartsmuséet och mötte upp Alices farfar som var i stan. Vi började med att äta lunch i form av dillkött i Sjömanskyrkan vilket kan låta lite torftigt om man är van vid innerstadsrestaurangerna men ändå en spännande upplevelse. Klientelet i Sjömanskyrkan skiljer sig ganska markant från innerstadsställena helt klart. En hel del ensamma, äldre människor och uteliggare/missbrukare som hittat in för en stunds värme och social samvaro. Det kändes som en nyttig erfarenhet att vistas i samma miljö som mindre bemedlade människor en stund och känna lite ödmjukhet för den tur man ändå haft i livet till dags dato.

Efter lunchen gick vi in på Sjöfartsmuséets akvariedel och tittade på fiskarna. Alice var lika fascinerad som sist och följde intresserat fiskarna och korallernas rörelser. 

 Alice och farfar...

En random hummer

På lördagen tog vi det väldigt lugnt och gör så även idag. Jag misstänker att en källa till Alices allt sämre nattsömn beror på att vi varit iväg en del den senaste veckan. Först på Åstol under förra helgen och sedan hos Alices morfar. När det dessutom snöade hela lördagen, valde jag att stanna hemma med Alice och låta henne få sova ut ordentligt och minimera sinnesintrycken. Hela dagen blev en lång väntan på att Carolina skulle komma hem, vilket hon gjorde kring kl. 20 på kvällen. Alice blev lite perplex till en början och ville mest vara hos mig. Jag undrar vad som rörde sig i hennes huvud egentligen. Hon insåg naturligtvis att det var mamma som var tillbaka men varför blev hon reserverad? Annars har jag och Carolina kört videosamtal via Skype nästan varje dag under hennes vistelse i San Francisco och Alice verkade då fattat att det var mamma som hon hörde och såg på telefonen.

Carolina kom hem i ett ganska sargat skick. Hon är förkyld och hängig och lider av sömnbrist och av att ätit dåligt under resan. Till råga på allt har hon en minst sagt hektisk vecka framför sig med mycket jobb samtidigt som hon vill spendera tid med Alice. På ett sätt kanske det är bra att avvägningen arbete mot familj ställs på sin spets tidigt i hennes jobbåterkomst istället för att det dåliga samvetet ska krypa fram med tiden?

En positiv sak är att vi förmodligen kommer att boka en resa i mars/april vilken dag som helst. Jag gjorde en gedigen research igår på ca. fem timmar och läste igenom destinations-, och hotellbeskrivningar, jämförde med omdömen på tripadvisor.com, rekade priser på olika siter etc. Det har inledningsvis varit en viss mental process eftersom att både jag och Carolina i grunden inte är förtjusta i charter-, eller all-inclusive-koncepten. Dock insåg vi till slut att första riktiga resan med Alice får bli en kompromiss med oss själva och inte sätta ribban för högt. Vi kommer nog att komma iväg på mer kulturella resor tids nog. 

Eget rum, Slottsskogen och Sjöfartsmuséet

Igår kväll flyttade vi in Alice säng till det tredje rummet. Vi har upplevt att hon reagerar på våra sovljud och kanske även vaknar lättare av att ligga i samma rum som oss. Hon somnade rätt sent; efter klockan 20 och hade ett uppvak kring 02:15 för att sedan sova till 06:40. Jag var helt groggy när jag skulle försöka söva Alice i natt. Jag trodde att klockan var 06:15 och tänkte att det inte kunde vara sant att jag var så trött. Jag började plocka i ordning hennes vagn för att försöka få henne att sova en stund till i den. Som tur var kastade jag ett öga på klockan innan jag började försöka söva henne i vagnen.

Idag har vi varit ute i Slottsskogen på förmiddagen. Det var riktigt halt eftersom att snön som kom igår han töa och sedan frysa på igen. Kändes bitvis riktigt obehagligt när jag halkade omkring med vagnen. Det var dock fint väder och Alice verkade må bra av att få lite solsken.

Efter lunchen kilade vi bort till Sjöfartsmuséets akvarium. Jag var där en hel del med min morfar när jag var mindre och gillade verkligen akvariet med alla fiskarna. Muséet är riktigt prisvärt; 40 kr för ett helt kalenderår, och ligger dessutom nära där vi bor. Alice var mycket fascinerad av fiskarna och färgerna i det tropiska rummet. Hon mötte även en annan 9 mån kille som sprang runt med stöd av sin mamma och för en god stund var hon mer intresserad av honom (vilket var ömsesidigt) som av fiskarna. Själv blev jag fascinerad över hur barn kan bryta isen så effektivt. Var man än går med Alice börjar vi prata med okända människor som söker kontakt med Alice.