Förkylt

Har legat däckad i förkylning under helgen och har därför inte uppdaterat bloggen. Dels för att jag inte har orkat, dels för att det inte har hänt särskilt mycket. Igår var Alices morfar här och hjälpte till med Alice så att jag kunde ta det lite lugnt. Mycket uppskattat!

Jag är på bättringsvägen nu och Alice likaså. Jag hoppas att vi är tillräckligt pigga i morgon för att kunna ta oss ut  ur lägenheten. Jag börjar bli lite trött på fyra väggar (även om det är olika färg på dem i olika rum).

I tisdags gick jag och handlade på Hemköp innan Carolina gick till jobbet...

... och det är enda gången som jag har varit ute denna vecka. Jo just det, gick ut med soporna igår också. Anledningen stavas allmän sömnbrist och förkylning. Veckan inleddes med allmän sömnbrist vilket uppmuntras ytterliggare av en jetlaggad Carolina som kom hem från San Francisco sent i lördags och inte har kunnat sova på nätterna. Därefter blev Alice förkyld, fick feber och ville mest vara nära mig hela tiden. Igår lekte hon överhuvudtaget inte med sina leksaker.

Jag verkligen ogillar att inte få sova. Det känns som att varje dag går ut på att överleva dagen. Vid 10-tiden häver jag i mig 3-4 koppar kaffe efter att förhoppningsvis lyckats slumra en halvtimme i samband med Alices första sovpass. Då kanske jag är någorlunda ok sedan. Kanske. Vissa dagar är bara ett enda töcken. Jag som hade tänkt att komma igång med träningen igen. Det är ju något av ett berg att bestiga i vanliga fall. Det känns inte direkt lättare nu. Dessutom tror jag inte att det är särskilt bra att träna för hårt när man inte får tillräckligt med sömn. Det är ju under vila som kroppen bygger upp musklerna som brutits ned under träningspasset.

Hur som helst, några bilder kan jag ändå bjuda på. Laiza var här i tisdags eftermiddag med Noa vilket var mycket trevligt. Noterade dock att hon inte tog någon after eight utan lät mig ta två istället. Lite dålig stil. =)

Resa äntligen bokad...

Sådär, nu är resan bokad. Åker till Gran Canaria den 26 mars och kommer hem 2 april. Spa-hotell med all-inclusive så man inte behöver tänka själv ett dugg. På gott och ont. Det verkar i alla fall vara ett bra hotell. Rankat av tripadvisor.com som nr 4 av 1443 hotell på Kanarieöarna(!).

Länk till Vings sida om hotellet:
http://www.ving.se/kanarieoarna/playa-de-amadores/gloria-palace-royal?TravelFinderQuery=0%3ad201202050%3ad201201280%3a0%3a0%3af0%3a0%3a1_c2_42%3a42%3af0%3a0%3a


Länk till tripadvisors.com´s sida om hotellet:
http://www.tripadvisor.se/Hotel_Review-g635887-d647726-Reviews-Gloria_Palace_Royal_Hotel_Spa-Puerto_Rico_Gran_Canaria_Canary_Islands.html



och omslagsbilden från Vings hemsida:

I väntan på mamma...

Jag trodde att jag skulle kunna skjuta på mitt blogginlägg tills ikväll men familjen Nilsson/Vikström började pressa på om att jag minsann skulle lämna en helgredogörelse. Jag börjar lite grann ångra att jag skrev som jag gjorde i mitt första blogginlägg att jag har som ambition att uppdatera bloggen på söndagar. Snart sitter väl bloggens läsarkrets hela söndagen och trycker F5 (uppdatera) i väntan på ett nytt inlägg. =)

Hur som helst, i fredags tog vi det lugnt på förmiddagen eftersom att jag inte sov så värst bra när Alice låg bredvid mig i sängen under natten. Jag är ganska lättväckt och hon ligger inte direkt still i sängen. Inte alls. Hon bökar runt som en liten gris och använder verkligen hela sin tilldelade bäddyta i olika ställningar. 

Vid lunch gick vi dock till Sjöfartsmuséet och mötte upp Alices farfar som var i stan. Vi började med att äta lunch i form av dillkött i Sjömanskyrkan vilket kan låta lite torftigt om man är van vid innerstadsrestaurangerna men ändå en spännande upplevelse. Klientelet i Sjömanskyrkan skiljer sig ganska markant från innerstadsställena helt klart. En hel del ensamma, äldre människor och uteliggare/missbrukare som hittat in för en stunds värme och social samvaro. Det kändes som en nyttig erfarenhet att vistas i samma miljö som mindre bemedlade människor en stund och känna lite ödmjukhet för den tur man ändå haft i livet till dags dato.

Efter lunchen gick vi in på Sjöfartsmuséets akvariedel och tittade på fiskarna. Alice var lika fascinerad som sist och följde intresserat fiskarna och korallernas rörelser. 

 Alice och farfar...

En random hummer

På lördagen tog vi det väldigt lugnt och gör så även idag. Jag misstänker att en källa till Alices allt sämre nattsömn beror på att vi varit iväg en del den senaste veckan. Först på Åstol under förra helgen och sedan hos Alices morfar. När det dessutom snöade hela lördagen, valde jag att stanna hemma med Alice och låta henne få sova ut ordentligt och minimera sinnesintrycken. Hela dagen blev en lång väntan på att Carolina skulle komma hem, vilket hon gjorde kring kl. 20 på kvällen. Alice blev lite perplex till en början och ville mest vara hos mig. Jag undrar vad som rörde sig i hennes huvud egentligen. Hon insåg naturligtvis att det var mamma som var tillbaka men varför blev hon reserverad? Annars har jag och Carolina kört videosamtal via Skype nästan varje dag under hennes vistelse i San Francisco och Alice verkade då fattat att det var mamma som hon hörde och såg på telefonen.

Carolina kom hem i ett ganska sargat skick. Hon är förkyld och hängig och lider av sömnbrist och av att ätit dåligt under resan. Till råga på allt har hon en minst sagt hektisk vecka framför sig med mycket jobb samtidigt som hon vill spendera tid med Alice. På ett sätt kanske det är bra att avvägningen arbete mot familj ställs på sin spets tidigt i hennes jobbåterkomst istället för att det dåliga samvetet ska krypa fram med tiden?

En positiv sak är att vi förmodligen kommer att boka en resa i mars/april vilken dag som helst. Jag gjorde en gedigen research igår på ca. fem timmar och läste igenom destinations-, och hotellbeskrivningar, jämförde med omdömen på tripadvisor.com, rekade priser på olika siter etc. Det har inledningsvis varit en viss mental process eftersom att både jag och Carolina i grunden inte är förtjusta i charter-, eller all-inclusive-koncepten. Dock insåg vi till slut att första riktiga resan med Alice får bli en kompromiss med oss själva och inte sätta ribban för högt. Vi kommer nog att komma iväg på mer kulturella resor tids nog. 

Frustration över dålig sömn

Nu har det gått några dagar sedan jag uppdaterade bloggen senast. En kort recap:

I måndags åkte Carolina till San Francisco för en kurs i jobbet och jag träffade Laiza och Noa på förmiddagen för en promenad i Slottsskogen. På kvällen tittade Peter förbi oss. Jag lagade köttgryta från Linas matkasse som smakade bra. Jag gav även Alice en portion tillsammans med katrinplommonpuré eftersom hon var trög i magen i några dagar. På natten brakade bokstavligen skiten lös. Under det kommande dygnet kom nog motsvarande 4-5 dagars matkonsumtion ut. När det var som värst på tisdags eftermiddag bytte jag på henne var 20-30 min. Som ett brev på posten blev hon väldigt röd om stjärten.

Efter lunch på tisdagen åkte jag upp till Alices morfar Roland på västgötaslätten för några dagars umgänge samt en påpasslig service på bilen. Det var mycket trevligt även om Alices mage var ett orosmoment under större delen av vistelsen. Tyvärr var Alices nattsömn helt ur gängorna. Jag vet inte om det var magen som spökade eller att hon inte var hemma i sin säng men det var väldigt mycket skrik vid flera tillfällen och i långa perioder. Som tur var gick jag och lade mig kring kl. 21 på kvällen och lämnade över Alice till Roland kring kl. 7 på morgonen för att kunna sova ostört ytterligare två timmar. Det behövdes verkligen.

Vi kom hem från Roland idag vid fyra-tiden och jag har precis lagt Alice. Det tog ca. en timme och var full av panikartat skrik. Jag började med att försöka lägga henne i sin egen säng som hon har legat i under de senaste månaderna men det blev ett bakslag. Jag fick flytta över henne till vår säng (såsom jag gjort alla andra dagar denna vecka) och då somnade hon efter en kvart. Det känns inte alls bra att hon blivit så besvärlig på nätterna och jag hoppas verkligen att det rättar till sig snart. Det är svårt att hålla humöret uppe när det är som värst och frustrationen är ständigt närvarande.

Vinterhelg på Åstol

I fredags morse åkte jag och Alice upp till Åstol för att hjälpa till med att bära in ett skåp i huset. Det var nog den mest utmanande flytt-manöver jag någonsin har företagit mig. Otroligt jobbigt och otympligt. Var så trött på skåpet när det väl stod på plats så jag förmådde inte ens att ta ett kort på det. Men det var stort. Och tungt.

När Carolina slutade på jobbet tog hon tåget upp till Stenungsund där Mats mötte upp henne och körde ut mot Åstol. Carolina var lite orolig inför båtfärden ut till Åstol eftersom att yr.no angav att vindstyrkan skulle uppgå till ca. 20 m/s vid tidpunkten för hennes båttur. Det guppade dock inte särskilt farligt eftersom att vinden var nordlig och således gav lä i det området där båten gick. Carolina drog en lättnadens suck.

För er som inte känner till Åstol kan nämnas att det är en karg stenig ö som ligger strax utanför Tjörn i Bohuslän. Ön är ca. 400 m gånger 600 m och består av en naturhamn och ca. 200 hus. Antalet åretruntboende är också ca. 200 m. Några kända profiler på ön är journalisten Janne Josefsson och skådespelaren Peter Harryson.

Åstol från ovan

Det är en dramatisk skillnad på sommar- respektive vinterlivet på Åstol. Sommartid är det ofta flera segelbåtar i bredd inne i hamnen och fullt av folk på kajen. Många av husen på ön används numera som sommarbostäder vilket innebär att en vanlig januarihelg kan vara väldigt lugn. När jag och Alice gick ut idag klockan 9 på morgonen såg vi knappast någon ute alls. Det har definitivt sin charm det med.

Den stora vita byggnaden i bakgrunden är Åstols rökeri som är ett känt vattenhål sommartid... 

 Länge en bergvägg hittade vi björnbär som ännu inte mognat. Kändes som ett något märkligt fynd för att vara i mitten av januari....

 Åstols hamn sedd från rökeriet...

Dramatisk solnedgång över västerhavet...

För Alice del var det spännande att komma ut till Åstol igen. Hon var där senast i augusti men kommer självklart inte ihåg så mycket från den vistelsen. Hon kröp runt på golvet och gjorde oss påminda om att huset inte är anpassat för en 9 mån bebis som stoppar allt hon ser i munnen. Helgen fortlöpte dock utan några större tillbud. Alice verkade uppskatta att det fanns lite nya leksaker att roa sig med. Leksakerna förvaras i två stora urnor och när hon lutade sig ner för att plocka upp leksakerna på botten såg hon precis ut som Nalle Puh som sträcker sig ner i en honingsburk.

Nalle Puh???

Alice???

Vi skaffade för några veckor sedan en pekbok till våra iPhones som Alice älskar. När hon är riktigt kinkig och ingenting är tillräckligt bra för henne, tar vi fram pekboken och hon blir som förtrollad. Nu har hon till och med lätt sig att själv bläddra mellan de olika bilderna...

Alice visar prov på fingerfärdighet...

Även om Alice verkligen gillade Åstol så verkade hon uppskatta att komma hem igen. Det första hon gjorde var att sätta sig inne i vardagsrummet och leka med sina leksaker. Helt utan vår närvaro vilket är rätt ovanligt eftersom att hon gärna vill hålla koll på vad vi gör.

Det var dessutom väldigt kul att få några dagar ihop med Alices farmor och farfar. Hon har tidigare mest träffat dem under några timmars tid i samband med kalas etc. Nu fick hon mer tid att bekanta sig med dem och det märktes tydligt att hon var mer trygg med dem när vi lämnade Åstol jämfört med när vi kom. 

fortsatt sömnlöst och botaniska trädgården...

Idag åkte Carolina till Oslo över dagen för ett möte. Hon steg upp i ottan och lämnade lägenheten 05:15. Oturligt nog vaknade Alice när Carolina gick och kunde därefter inte somna om. Hela förmiddagen var hon allt annat än sitt vanliga glada jag. Trött, gnällig och skulle klänga på mig hela tiden. Dock utan att bli nöjd någon gång.

Efter lunch skulle Hemfrid komma och städa och därför behövde vi ta oss ut några timmar. Göteborg bjöd på sitt allra mest förekommande väder: ihållande regn, snett från sidan och kraftiga byvindar. Nu var goda råd dyra. Bara något riktigt fascinerade skulle kunna vända förmiddagens jämmervisa. Jag styrde därför kosan mot botaniska trädgården och tropikhuset. Alice var otroligt hänförd av alla växter, fiskar och porlande bäckar. Hon som brukar rycka i sin morfars benjaminfikus blev helt tagen på sängen av tropikhusets dito som sträckte sig flera meter upp i luften.

Jag köpte ett årskort för 150 kr som berättigar till fritt inträde i växthusen. Inträdet kostar annars 20 kr per gång men jag har för avsikt att gå ofta i vår. Jag tycker att det är en fantastisk känsla att gå in i ett 25-30 grader tempererat växthus med hög luftfuktighet och helt omsluten av stora gröna växter. Det känns som en utlandsresa light och är oftast alldeles lagom för att ladda batterierna i ett glåmigt mörkt och vintertrött Göteborg.

I bakgrunden står en bänk där man kan sitta och dricka medhavd kaffe inne i tropikhuset...

De stora fiskarna flockades runt oss och Alice gjorde stora ögon... 

Kakao 

 Bomull

 Papaya

 Klippväxter i rummet för södra halvklotet. Lite kyligare rum, runt 10 grader och över 80% luftfuktighet...

Bambu

sömnlös start på dagen men social fortsättning...

I natt vaknade Alice klockan 4:00 och ville inte somna om. Inte alls. Så fort jag försökte lägga ner henne i sin säng (hon stod upp och hoppade förtjust vid kanten) började hon gallskrika. Efter en timmes ihärdigt försök gav jag upp och lämnade över henne till Carolina, som själv inte hade sovit under föregående timme. 06:40 hade Carolina fått henne att somna i sin vagn och gick till jobbet. Inte särskilt bra start på dagen för Carolina. Själv vaknade jag kl 8, gick upp, fann en tom lägenhet sånär som på en 9 mån bebis som precis höll på att vakna upp i sin vagn. Jag kände ett sting av dåligt samvete att jag låtit Carolina ta dusten som skulle gå till jobbet men jag fixade verkligen inte att hålla humöret uppe längre efter en timmes protester.

Alice sken som en sol när hon vaknade klockan 8...

Fram på lunch ringde Alice farfar Mats och berättade att han var i stan och frågade om han fick titta förbi på en kort visit. Han dök upp strax senare och Alice började stortjuta vid hans åsyn. Stora krokodiltårar rullade nerför kinderna. Troligen blev hon rädd när hon inte hörde att han kom in i lägenheten och bara "dök upp" bakom ryggen på henne. Det har hänt tidigare när hennes morfar besökte oss och samma syndaflod öppnades. Efter en liten stund tinade hon dock upp och kunde till och med sitta i farfars knä en stund förutsatt att jag var i närheten. 

Syndafloden dunstade bort när solskensleendet kom fram igen...

Fram på eftermiddagen träffade jag Laiza och hennes son, Noa, som är jämnårig med Alice. Carolina lärde känna Laiza genom en magplask-kurs i våras och de har hållit ihop som ler och långhalm under Carolinas mammaledighet. Hade det inte varit för Laiza hade Carolinas tid hemma varit betydligt fattigare.

Det är kul att se Alice när hon kommer ihop med Noa. Nu har hon ju träffat honom så mycket att det är mer "ok" att "klappa fint på huvudet" (bonka allt hon kan), "känna på honom" (peta honom i ögat) och "dela saker ihop" (ta nappen ur munnen på honom och slicka på den själv). Som förälder känner man ju sig inte alltid helt bekväm med att ens barn agerar som en ligist på det sättet. Laiza tycker dock att det är helt ok och positivt för bägge barnens utveckling. Hoppas att Noa ger igen snart på Alice och att hon lipar en skvätt så att även jag kan känna mig lika positiv.

Alice hävdar sin oskuld. Jag noterade motsatsen med egna ögon...

Noa blev betydligt gladare när han fick komma upp i sin mammas famn (och därmed på behörigt avstånd från den lilla ligisten vid namn Alice)

Eget rum, Slottsskogen och Sjöfartsmuséet

Igår kväll flyttade vi in Alice säng till det tredje rummet. Vi har upplevt att hon reagerar på våra sovljud och kanske även vaknar lättare av att ligga i samma rum som oss. Hon somnade rätt sent; efter klockan 20 och hade ett uppvak kring 02:15 för att sedan sova till 06:40. Jag var helt groggy när jag skulle försöka söva Alice i natt. Jag trodde att klockan var 06:15 och tänkte att det inte kunde vara sant att jag var så trött. Jag började plocka i ordning hennes vagn för att försöka få henne att sova en stund till i den. Som tur var kastade jag ett öga på klockan innan jag började försöka söva henne i vagnen.

Idag har vi varit ute i Slottsskogen på förmiddagen. Det var riktigt halt eftersom att snön som kom igår han töa och sedan frysa på igen. Kändes bitvis riktigt obehagligt när jag halkade omkring med vagnen. Det var dock fint väder och Alice verkade må bra av att få lite solsken.

Efter lunchen kilade vi bort till Sjöfartsmuséets akvarium. Jag var där en hel del med min morfar när jag var mindre och gillade verkligen akvariet med alla fiskarna. Muséet är riktigt prisvärt; 40 kr för ett helt kalenderår, och ligger dessutom nära där vi bor. Alice var mycket fascinerad av fiskarna och färgerna i det tropiska rummet. Hon mötte även en annan 9 mån kille som sprang runt med stöd av sin mamma och för en god stund var hon mer intresserad av honom (vilket var ömsesidigt) som av fiskarna. Själv blev jag fascinerad över hur barn kan bryta isen så effektivt. Var man än går med Alice börjar vi prata med okända människor som söker kontakt med Alice.

Alice äter själv

Vi har den senaste tiden börjat att ge Alice lite större matbitar som hon själv får plocka med när hon ska äta. Det kan vara skivad frukt eller större bitar från mat vi lagat till henne. Idag testade hon att äta med sked för första gången och jag måste säga att jag blev imponerad över att hon instinktivt förde hela skeden mot munnen. Hon varvar att äta direkt med skeden och att skrapa av maten från skeden med fingrarna och stoppa i munnen. Det kanske är en liten framtida tacos-ätare vi har fått in i familjen?

Först några bilder från igår när hon åt spätta, potatis och ärtor...

Och så några bilder från idag när hon åt torskgryta med ris...

 Tappert försök att få in maten med skeden...

Men det går lika bra att skrapa av maten med fingrarna istället...

 Alice var väldigt mån om att visa mig något men jag förstod aldrig riktigt vad hon menade...

Matbordet efter middagen var faktiskt inte fullt så nersmutsat som jag hade räknat med. Alice åkte dock in för avspolning i duschen innan hon hoppade ner i badbaljan.

Kerim och Anna

I lördags träffade vi Kerim och Anna på ett café på Linnégatan. Kerim och jag lärde känna varandra när vi bodde i student korridor i Växjö hösten 2001 och har hållit kontakten genom alla år. Kerim var nyligen volontär för läkare utan gränser i södra Sudan och det blev en del diskussioner om hans erfarenheter där nere, i synnerhet nu när det har blossat upp oroligheter igen. Det kontor som Kerim tillhörde så sent som i oktober har blivit evakuerat.

Det känns bra att ha några vänner som inte är ekonomer och stöpta i samma form som jag och Carolina. Det är ofta jag får mig en tankeväckare efter att ha träffat Kerim.

på besök hos pappas mormor och morfar

På trettondagsafton åkte Alice och jag till faster Linda och min mormor och morfar för en kort eftermiddagsvisit. På ett sätt kändes det lite märkligt att åka bil i två timmar för ett två timmars besök. Å andra sidan är det skönt att komma utanför hemmets väggar där vi under övriga veckan hade spenderat vår tid på grund av januaristormar och regnoväder. Mormor och morfar har nyligen köpt en bostadsrätt och flyttat in sitt pick och pack. Det var därför lite småstökigt vilket passade Alice alldeles utmärkt då det fanns mycket bôs att plocka med. Som vanligt när jag är på besök hos mormor och morfar så brassas det på med mat och kakor. En tänkt slät kopp blev tre korv med bröd, en fralla med skagenröra, några olika kakor och två fulla muggar kaffe. Var inte direkt hungrig på kvällen.

Lite bilder på Alice från den senaste tiden

Lägger upp lite bilder på Alice från olika sammanhang den senaste månaden. Framöver kommer jag försöka lägga upp bilder löpande så detta blir en liten recap.

Alice sådär glad som hon oftast är

Alice övervakar pepparkaksbakningen. Brödkaveln i högsta hugg ifall någon skulle få för sig att provsmaka i förtid.

Alice gapskrattar åt pappas skämt.

Alice skrattar lite medlidsamt åt mammas skämt.

Alice visar pappa hur en kinesisk bulldogg ser ut.

Alice tittar på Cliffhanger på tv.

Titt-ut-leken verkar aldrig förlora sin charm.

Alices första julfirande

I likhet med de senaste årens julfirande skedde även årets firande hos min frus föräldrar på västgötaslätten. Och i  likhet med så många tidigare jular underskattade jag summan av att plocka lite av många rätter från julbordet. Men det var fantastiskt gott!

Alice var mycket taggad inför resan och var på väg att skicka sig själv med bussgods i förtid. Att mamma och pappa kan spendera så mycket tid med att packa? Det räcker väl med en pyjamas och en näve majskrokar?

För ett mycket kort ögonblick lyckades Alice fastna på en bild med en alltför stor tomteluva.

Alice med sin övergödda polkagris till far.

Alice med sin mor.

På juldagen åkte vi till Carolinas farbror med familj och åt ännu mer god julmat. Alice fick ett berg av julklappar och för första gången på länge inkasserade vår familj flest julklappar i sällskapet. Det kändes nästan lite kymigt att få så många saker och inte ge lika mycket tillbaka.

På annandag jul åkte vi från Alices morföräldrar och styrde kosan mot kusten igen där firande med farföräldrar, fastrar och kusiner väntade. Faster Linda hade på grund av logistiska fördelar för samtliga inblandade upplåtit sin lya för firandet, vilket var mycket uppskattat. Var och en hade även fått på sin lott att bidra med något ätbart eller drickbart. Farmor fixade till en god saltlånga, faster Sandra fixade apelsinris till efterrätt, faster Linda fixade potatis (inklusive skalning) och vi fixade dricka.

Alice drog sitt strå till stacken när farmor och pappa pusslade Bamse-pussel.

Att rida på pappas axlar och dra honom i håret var en hit!