I tisdags gick jag och handlade på Hemköp innan Carolina gick till jobbet...

... och det är enda gången som jag har varit ute denna vecka. Jo just det, gick ut med soporna igår också. Anledningen stavas allmän sömnbrist och förkylning. Veckan inleddes med allmän sömnbrist vilket uppmuntras ytterliggare av en jetlaggad Carolina som kom hem från San Francisco sent i lördags och inte har kunnat sova på nätterna. Därefter blev Alice förkyld, fick feber och ville mest vara nära mig hela tiden. Igår lekte hon överhuvudtaget inte med sina leksaker.

Jag verkligen ogillar att inte få sova. Det känns som att varje dag går ut på att överleva dagen. Vid 10-tiden häver jag i mig 3-4 koppar kaffe efter att förhoppningsvis lyckats slumra en halvtimme i samband med Alices första sovpass. Då kanske jag är någorlunda ok sedan. Kanske. Vissa dagar är bara ett enda töcken. Jag som hade tänkt att komma igång med träningen igen. Det är ju något av ett berg att bestiga i vanliga fall. Det känns inte direkt lättare nu. Dessutom tror jag inte att det är särskilt bra att träna för hårt när man inte får tillräckligt med sömn. Det är ju under vila som kroppen bygger upp musklerna som brutits ned under träningspasset.

Hur som helst, några bilder kan jag ändå bjuda på. Laiza var här i tisdags eftermiddag med Noa vilket var mycket trevligt. Noterade dock att hon inte tog någon after eight utan lät mig ta två istället. Lite dålig stil. =)

sömnlös start på dagen men social fortsättning...

I natt vaknade Alice klockan 4:00 och ville inte somna om. Inte alls. Så fort jag försökte lägga ner henne i sin säng (hon stod upp och hoppade förtjust vid kanten) började hon gallskrika. Efter en timmes ihärdigt försök gav jag upp och lämnade över henne till Carolina, som själv inte hade sovit under föregående timme. 06:40 hade Carolina fått henne att somna i sin vagn och gick till jobbet. Inte särskilt bra start på dagen för Carolina. Själv vaknade jag kl 8, gick upp, fann en tom lägenhet sånär som på en 9 mån bebis som precis höll på att vakna upp i sin vagn. Jag kände ett sting av dåligt samvete att jag låtit Carolina ta dusten som skulle gå till jobbet men jag fixade verkligen inte att hålla humöret uppe längre efter en timmes protester.

Alice sken som en sol när hon vaknade klockan 8...

Fram på lunch ringde Alice farfar Mats och berättade att han var i stan och frågade om han fick titta förbi på en kort visit. Han dök upp strax senare och Alice började stortjuta vid hans åsyn. Stora krokodiltårar rullade nerför kinderna. Troligen blev hon rädd när hon inte hörde att han kom in i lägenheten och bara "dök upp" bakom ryggen på henne. Det har hänt tidigare när hennes morfar besökte oss och samma syndaflod öppnades. Efter en liten stund tinade hon dock upp och kunde till och med sitta i farfars knä en stund förutsatt att jag var i närheten. 

Syndafloden dunstade bort när solskensleendet kom fram igen...

Fram på eftermiddagen träffade jag Laiza och hennes son, Noa, som är jämnårig med Alice. Carolina lärde känna Laiza genom en magplask-kurs i våras och de har hållit ihop som ler och långhalm under Carolinas mammaledighet. Hade det inte varit för Laiza hade Carolinas tid hemma varit betydligt fattigare.

Det är kul att se Alice när hon kommer ihop med Noa. Nu har hon ju träffat honom så mycket att det är mer "ok" att "klappa fint på huvudet" (bonka allt hon kan), "känna på honom" (peta honom i ögat) och "dela saker ihop" (ta nappen ur munnen på honom och slicka på den själv). Som förälder känner man ju sig inte alltid helt bekväm med att ens barn agerar som en ligist på det sättet. Laiza tycker dock att det är helt ok och positivt för bägge barnens utveckling. Hoppas att Noa ger igen snart på Alice och att hon lipar en skvätt så att även jag kan känna mig lika positiv.

Alice hävdar sin oskuld. Jag noterade motsatsen med egna ögon...

Noa blev betydligt gladare när han fick komma upp i sin mammas famn (och därmed på behörigt avstånd från den lilla ligisten vid namn Alice)