Då var det dags igen...

Det tredje husköpet som går om intet. Efter en veckas fullgörande av undersökningsplikt med bland annat en besiktning och några telefonsamtal och mail till grannar och till samfällighetsföreningen upplevde vi att det dök upp för många osäkerhetsfaktorer och rena felaktigheter. Så vi drog oss ur efter att först erbjudit säljarna en prisreducering som de tackade nej till. Tillbaka på ruta igen och bara att börja tråla på Hemnet igen.

Besiktning

Igår eftermiddag hade vi besiktning av huset vi köpte i veckan. Det var en nyttig genomgång på många sätt. Även om det egentligen inte framkom några nya stora problem så fick vi mycket bra tips att tänka på. Svärfar och besiktningsmannen fick det tvivelaktiga nöjet att ligga och krypa under krypgrunden. Tyvärr var ingången till grunden i andra änden av radhuslängan så de fick krypa en bra bit för att komma bort till vår gavel. De såg rätt skitiga ut när de kom ut därifrån.

Tidigare i veckan höll vi på att gå fullständigt bananas när vi började spåna på renoveringar och möbelinköp. Nu har vi nog snarare landat i att göra en allmän uppfräschning till en början för att sedan bo in oss successivt och göra resten allt eftersom. Det kommer nog att vara en hel del utgifter i början ändå och det kan nog vara vettigt att hålla igen lite.

Huset kändes fortfarande bra när vi igår var där för tredje gången. Säljarna är supertrevliga och  tillmötesgående. Även besiktningsmannen var jättebra och finkänslig inför säljarna. Det kan inte var lätt som säljare om man har gjort mycket renoveringar själv och så kommer en besiktningsman med synpunkter. Det  gick dock väldigt bra som sagt. Vi träffade även grannen mitt emot som var väldigt trevlig, visade oss ingången i krypgrunden, småsnackade lite om ditten och datten. Det kändes superbra.

Nu är det några månaders väntan på tillträdet...

Nu är kontraktet påskrivet...

Igår efterrmiddag skrev vi på kontraktet för vårt radhus i Fiskebäck. Säljarna är ett par i 50-60 årsåldern som verkade hur bra som helst. De verkar ha tagit hand om sitt hus riktigt bra och det kändes även på visningarna. De erbjöd att lämna kvar ved och verktyg eftersom att de skulle flytta till en nyproducerad lägenhet i Eriksberg och sakna behov av dessa. Vi erbjöd att betala för det men det behövdes inte sa dem. Hur snällt som helst men jag tror att vi får försöka hitta på något som kompensation ändå. Så att det känns rätt för vår egen del.

På torsdag eftermiddag ska huset besiktigas och det är först därefter vi vet hur mycket som behöver åtgärdas och till vilken kostnad. Efter besiktningen har vi nästan en vecka på oss att bestämma om vi vill fullfölja köpet eller frånträda det. Vi får hålla tummarna att det inte är för mycket att åtgärda.

Inflyttning är preliminärt i början av januari 2013. Vi kanske kan få tillgång till det i mitten av december beroende på när säljarna får tillgång till sin lägenhet. Vi har redan börjat spåna på vad vi vill göra med huset. Det är svårt att begränsa sig och vissa idéer är mer storslagna än andra. Vi är nog ändå inne på att börja i liten skala, måla om tak och väggar, byta ut några innedörrar etc. och avvakta med de större projekten till dess att vi har känt in vad vi har för behov. Bara ommålningen är nog ett tillräckligt stort projekt inledningsvis.

Tredje gången gillt...

I fredags vann vi återigen budgivningen av ett hus. Denna gången ett radhus i Fiskebäck. Kontraktskrivning är tänkt till i morgon eftermiddag och vi håller tummarna för att det ska gå hela vägen denna gång. Vi är redan lite carried away och har börjat att spåna på vad vi vill göra för renoveringar etc. Det känns på ett sätt bra att bli engagerad i huset men samtidigt lite läskigt eftersom vi inte har skrivit kontrakt ännu eller haft en besiktning. Lägger in lite bilder på huset från Hemnet nedan.

I fredags eftermiddag åkte vi upp till Daniel och Karins hus som de hyr uppe i Henån. På kvällen åkte vi ut med deras båt och fikade i en lugn liten vik strax utanför hamnen. Alice var totalt skräckslagen på vägen ut och skrek för full hals. På hemvägen puttrade vi fram i lugnare tempo och då stormtrivdes hon. Vi tror att hon var trött och hungrig och extra känslig på utvägen samtidigt som det gick rätt fort fram. Väl hemma igen grillade vi biffar och satt och pratade och drack vin till långt in på natten. Det var hur mysigt som helst och vi ville inte gå och lägga oss, trots att vi visste att morgondagen skulle bli brutal med en morgonpigg Alice. På lördagen gick vi ut i skogen och plockade kantareller som vi sedan gjorde en pytt av. På kvällen blev det ytterligare god mat, vin och drinkar och prat långt in på natten. Vi hade egentligen bara tänkt att stanna en natt och åka hem på lördag kväll men det var så trevligt att vi stannade över till söndagen. Ute i svampskogen lyckades jag även att fånga en skogsmus! När jag släppte ner musen på marken satt den kvar en stund och luktade på min hand och hade inte alls särskilt bråttom att ta sig iväg igen. Alldeles intill huset gick ett gäng kossor och Alice har nu lärt sig att säga "muuuuuu".

Alice laddar inför sin premiärtur med båten 

Därefter blev det grillat 

Alice lyckades hitta Dinosaurietåget på tjock-TV

Strandhäng i 13 graders värme(!)

Louises möhippa och allmänt svärfarshäng

I fredags åkte vi upp till Skara vilket höll på att sluta med förskräckelse. Jag tyckte att styrningen kändes lite skum och åkte förbi Shell för att kolla lufttrycket innan avfärden till Skara. Lufttrycksmätaren var dock trasig, vilket den varit av och till i över två månader. När bilen stått en natt i Skara var ena bakdäcket helt platt. Ingen luft whatsoever kvar i däcket. När svärfar plockat av däcket såg vi att fälgen slitit så hårt på däcket att det gått hål rakt igenom ytterdäcket. Vi hade alltså åkt 12 mil mer eller mindre på fälgen. Som tur var förvarar vi våra dubbfria vinterdäck i Skara så vi slängde på vinterdäcken på det bakre hjulparet och kunde således ta oss tillbaka till Göteborg igen.

Carolina har varit med och planerat en möhippa för sin barndomsvän Louise som ska gifta sig i augusti. Hon verkar haft roligt men är väldigt sliten nu. Mycket jobb inför deadlines, hus-tankar och för lite sömn har tagit ut sin rätt och hon skulle nog behöva en veckas semester för att komma ikapp.

Meanwhile spenderade jag och Alice tiden ihop med svärfar och Sisu. Det blev mest allmänt häng och jag passade på att sova ut på morgonen när han kunde passa Alice. Det var riktigt skönt att få stiga upp och äta frukost vid halv tolv på dagarna efter att ha lämnat över Alice vid klockan sju.

Jag har dessutom lämnat över husletar-ansvaret till Carolina eftersom att det oftast hon som är "bromsen" när det kommer till själva köpbeslutet. Oftast kommer vi ju inte ens till budgivningsstadiet och om vi väl kommer dit så ska "loppis-Carolina" göra ett tokfynd. Jag är lite mer öppen för olika scenarion och har större prisflexibilitet än vad Carolina har. Om hon får pröva att vaska fram guldkornen ett tag så kanske hon får mer förståelse för den "omöjliga ekvationen" som jag tidigare beskrivit.

Den mest bisarra husveckan so far...

Som tidigare nämnts "köpte" vi ett hus i Lyckhem (Hovås) i förra veckan. På söndag förmiddag ringde mäklaren och berättade att säljarna hittat ett par nya spekulanter som var beredda att betala mer än oss. Hela måndagen gick vi runt som i ett vakuum och undrade vad som hände egentligen. För att råda bot tänkte vi att vi måste ut på visningar igen för att "glömma bort" huset vi precis hade förlorat. Därför gick vi i tisdags kväll på en visning gällande ett radhus i Åkered (Näset), ett område som vi spanat in för något år sedan i samband med en annan visning. För att göra en lång historia kort så la vi ett bud på radhuset och vann. Mäklaren ringde igår kväll, gratulerade oss, bad att bara stämma av detaljer såsom kontraktskrivning och tillträdesdatum med säljarna. Tiden gick och mäklaren hörde inte av sig. Vi började ana ugglor i mossen. Sent på kvällen mailade hon och berättade att säljarna blivit oense sinsemellan. Frun vill sälja till vårt bud, vilket var 100 000 kr över utropspris (vilket i sin tur hade godkänts som försäljningspris, dvs. acceptpris). Mannen ville dock inte sälja utan köra med fler visningar och få upp priset. Ridå. Nu hade vi förlorat två hus inom loppet av fem dagar. De föregående två åren har vi inte ens lagt ett bud på något hus. Frun ville försöka övertyga mannen om att sälja. Vi var förbannade. Mäklaren var förbannad. Frun var förbannad. Idag fick jag kalla fötter. Två hus inom loppet av en vecka känns inte normalt och jag är rädd för att radhuset är en rebound effekt av det första huset som vi förlorade. Så vi drog tillbaka budet helt och hållet.

Två bra lärdomar denna vecka dock:
1) Vi har i två års tid försökt hitta det perfekt huset utifrån en rad olika parametrar: pris, läge, skick, stil, potential, driftsekonomi etc etc. Vi har dock aldrig satt ett pris på det faktum att vi inte trivs i vår nuvarande lägenhet. Vad är det värt att slippa sova med öronproppar för att spårvagnarna dundrar förbi sovrummet, att slippa fulla människor som skriker om nätterna och bonkar på portdörren eller att känns sig uttittad varje gång jag och Alice strövar omkring på gården? Vi var väldigt skeptiska till att ens tacka ja till lägenheten när vi blev erbjuden visning på den men vågade inte tacka nej ifall vi skulle förlora vår plats i bostadskön. När vi väl blev erbjuden den, och tackade ja till den, tänkte vi att den kunde duga för tillfället. Tills vi hade hittat något bättre. Nu 1,5 år senare sitter vi fortfarande i den. Ett par flyttlådor blev aldrig uppackade. Nu står det istället F.I.S. på dem - "Finns I Sjön".

2) Vi behöver inte hitta och köpa vårt drömhus direkt. I två års tid har vi vänt och vridit på varje parametrar utifrån en rädsla att "välja fel". Eftersom varken jag eller Carolina kommer ursprungligen från Göteborg har ingen av oss en stadsdel som känns naturlig att söka sig till. Ingen del av stan där vi vuxit upp, har familj, och drömmer om att se våra barn växa upp i. Därför har sökurvalet blivit väldigt brett och föremål för mycket vånda:
Centrala stadsdelar = dyrt i förhållande till "hus för pengarna" - dock bra kommunikationer till jobben i stan och lätt att snabbt ta sig hem. Under vår och sommar kanske man till och med kan cykla till jobbet. Lätt att ta en taxi hem sent på kvällen efter en lång jobbdag eller till flygplatsen tidigt en morgon.

Lite mer avlägsna stadsdelar = mycket hus för pengarna men bedrövliga kommunikationer. Vem hämtar Alice på dagis ifall ingen av oss kan komma iväg i tid eller när det plötsligt händer en olycka och hon behöver bli hämtad pronto? Utan familj i stan känns det än viktigare att snabbt kunna ta sig till hem och förskola.

Slutsats: Det är viktigt att trivas där man bor. Ett hus går alltid att sälja igen om "väljer fel" och inte trivs. Det behöver inte vara ett val för livet.

Bifogar några bilder från radhuset som nästan köpte. Det kanske är en och annan som läser bloggen som är nyfiken.